Börjar känna mig som en ensamstående mamma. Pontus jobbar nästan bara nätter och det känn och tär.

Fördelar med att ha en fästman/pappa till sitt barn som jobbar natt:

1. Jag får somna med alla kuddar och båda täckena hur jag vill i sängen.
2. Jag behöver inte gnälla på någon som inte plockar undan efter sig.
3. Slipper halka på golvet i badrummet efter det eviga badandet ;)
4. Han är faktisk hemma ganska ofta när det är möten på BVC.
5. Jag kan faktiskt ta körlektioner nästan när som helst och vet då att han kan vara hemma med Theodor.

Negativt:

1. Jag måste sova själv, vem ska man nu kramas med om man skulle bli kramsjuk?
2. Blir inte pillad i håret tills jag somnar.
3. Han blir trött och grinig när det är något på dagen eller han måste gå upp tidigt med Theo för jag är iväg.
4. Vi ses knappt alls, hur kan man lära känna sitt barn om man knappt är vaket samma timmar på dygnet.
5. Tar sååå lång tid att komma hem så dessa arbetsdagar blir galet långa.
6. Det är bara så väldigt ensamt och tomt.
7. Vi hinner nästan aldrig göra något tillsammans som en familj... Wääh

Är lite Pontus sjuk nu tror jag.