Bättre tider, hoppas jag!

Nu har jag skrivit klart mitt personliga brev, det blev väl inte så överdrivet proffsigt men det duger, hoppas jag. Har ju i princip bara haft ett riktigt arbete i hela mitt liv så jag hoppas att dem tycker jag verkar som en bra tjej i mitt cv och personliga brev.

Har fått saker gjorda idag. Jag är annars ganska lat. Jag tror att det kan vara en bidragande faktor till varför jag mått så dåligt på sistone. Jag vill få så mycket gjort men orkar inte och då blir jag besviken på mig själv och stressar upp mig själv genom att pressa mig mer och mer mentalt...

Är iaf hemma nu. Väntar på min sambo. Imorgon lämnas min lilla älskling bort... ska på dagen söka jobb, om jag kommer iväg och gör det. Behöver någon som pushar mig. Hade helst velat göra det MED någon, göra allt i mitt liv tillsammans med någon. Har fobi för att vara själv. Klarar mig inte själv. Kan inte bo själv. Kan inte söka jobb själv. Kan inte äta själv. Kan inte sova själv. Kan inte träna själv.



                                                                     Bild lånad från google


Får bli mitt nyårslöfte, att kunna stå på egna ben! Är förfan 20-25 år ju...

nej ni.. nu ska jag sova. Latmasken har talat!

 

Personligt brev

Nu bör det av till föräldrahemmet och arbeta på ett personligt brev till mitt cv. Ska fixa det idag sen ska jag skriva ut ett antal exemplar och leda ut.

mår mycket bättre idag. Kanske för min sambo var med mig igår.  Kanske för jag inte var själv. Kanske för jag för en gångs skull gjorde saker och gör saker. Probably.

Måste kila.

Ont i hjärtat

Högg nyss till i hjärtat. Höll i sig i några minute. Brustet hjärta? Kan man vara så nere att det bokstavligt talat gör ont i hjärtat? Jag tror det. Kan man dö av hjärtesorg så kan man nog känna av när det gör så ont i en själv att hjärtat får en törn av det.

Kommer vara ensam inatt ikväll igen. Som vanligt. Bortprioriterad. Ensam. Snart kommer mitt husdjur inte heller finnas kvar här hos mig. Allt tas ifrån mig. Har så ont. Är så fruktansvärt ensam.


Bild lånad från google

"Deprimerad och utbränd"

Härlig diagnos jag fått. Hur kommer detta sig? Jag som alltid varit så glad. Jag som nästan föraktat folk som sägs ha blivit deprimerade. Dumt gjort. Det är inte riktigt något man kan styra så det är såpass många faktorer som bidrar till depression.

Herre gud.

Min sambo har svikit mig, igen. Hur ska jag kunna lita på någon som aldrig kan hålla ett löfte? Inte ens ett simpelt litet löfte. Är verkligen allt annat i livet så mycket mer värt än mig? Uppenbarligen.



Vet inte riktigt vad jag ska göra nu.

Vill säga upp mig. Vill ha ett nytt jobb. Vill ha massa pengar. Vill plugga vidare. Vill ha körkort. Vill ha ett jobb där man inte går in i väggen. Tappat bra mycket livslust. Vill inte dö, vill bara inte leva mitt liv.