Det har varit ett problem för Theo att ta nappen, han har vägrat och blivit helt hysterisk när vi försökt ge honom den. Nu tänker väl många att det är bra att han inte tar nappen, ger man nyfödda napp på en gång så kan dom få det svårare att förstå hur dom ska äta när man ammar dom eftersom det är olika sugtekniker man använder så därför är det bra att vänta några v med att ge små bebisar nappen.

Men när Theodor var runt 2 v så började han skrika hysteriskt på kvällarna/nätterna, vi började då med miniform droppar och det blev mycket bättre MEN vi hade kvar en del gnäll på kvällarna då våran lilla plutt bestämt sig för att inte somna utan vill bara bli runt buren (bärselen har blivit min räddning) men så fort man stod still eller vaggade fram å tillbaka på samma ställe så blev det krig. När man blir väckt massa gånger varje natt för en bebis som man ska mata och byta blöja på så är man ganska trött på kvällen så vi fick rådet av en sjuksköterska att försöka få honom att ta nappen, och försöka gjorde vi. Varje dag! Nu för en v sen har han ÄNTLIGEN fått in sugtekniken och jag är så glad för det! Jag hävdar bestämt att de flesta små barn har ett stoooort sugbehov och det funkar inte att dra fram tutten nonstop hela kvällen för dom vill snutta. Theo gjorde så innan han tog nappen och åt för mycket vilket resulterade i spyor, spyor och åter spyor. Säkert lite magknip också. Han satte i halsen och fick det att spruta mjölk ut genom näsan i försök att få luft. Ni ser ju, jag kan hålla på hur länge som helst. Så jag ser hellre att han tar nappen nu och är nöjd, vilket han verkligen blir, och har en jobbig vecka sen när det är dags att sluta, än att han inte kommer till ro om kvällarna och är ledsen flera h varje kväll. Det är min teori :)