Nu har jag inte skrivit på tok för länge. Men skriver nu. Jag är så lycklig! Halvvägs i graviditeten, min sambo börjar bli riktigt excited över att bli pappa och vi har det helt underbart just nu.

Känns som en nyförälskelse de senaste månaderna.

Jag har börjat skolan också :) Kan inte säga att jag älskar att plugga så överdrivet mycket men vägrar arbeta på en arbetsplats där regelbundna arbetstider inte existerar och känner att jag måste börja tänka på framtiden mera nu när det inte är bara mig själv som jag ska ta vara på längre.

Igår gjorde jag något som jag velat göra otroligt länge. Jag fick mitt avslut. Jag fick makten, det var plötsligt på mina villkor. Underbart :) Leendet kunde inte lämna mina läppar! Flög runt mitt sista arbetspass på jobbet tack vare denna sak. Kommer sakna alla mina underbara som står mig varmt om hjärtat. Jättemycket! Men min man jobbar ju kvar så kommer och hälsar på :)

Tänk, i slutet av feb - början av mars har jag en liten tusse som bara är mammas och pappas. Jag ska liksom, från att varit en dotter, syster, kompis, flickvän, sambo, barnbarn, bli en mamma! Oj, kan inte riktigt förstå det själv. Känslan är underbar. Antalet tillfällen som jag kollat på UL bilderna är MÅNGA och långa. Mammas bebis. Och eftersom nästan ingen ändå läser min blogg så ska jag få en ring på fingret. Är LYCKLIG!

Det jag skrivit om tidigare i bloggen, jag tror att jag kommit över det. Att det inte gör ont längre. Tog bara 2 år och typ 6 månader att komma över det. Det ända jag är orolig för nu är att det ska hända våran lilla familj något.

Läser andra bloggar, om unga mammor som är ute och festar var och varannan helg när dom har barn under 6 månader. Vad tycker ni om det? Jag tycker inte om det. Dom gör iof som dom vill, det är deras barn men jag kommer inte göra det. Kanske något enstaka tillfälle när barnet är så ung, men då inte bli huvudstupa full så man tappar kontrollen och gör allt för att känna sig som den man var innan barnet kom. Mycket ändras.

Jag kan ibland känna irritation när mina egna vänner festar jämt, sen börjar jag tänka till, klart dom ska göra det :) Dom har inget större ansvar att ta ännu så lev livet medan ni kan <3 Det enda som blir värre, pratat mycket med min syster om det, det är när vänskapen glider ut i sanden för att man inte passar in i deras liv längre när man inte festar hela tiden. Att kompisrelationen bara var festrelaterad. Sad but true.

Nog om detta :) Ska börja plugga nu och INTE skjuta upp på det. Känner att jag måste spurta på lite med detta, mitt mål var ju att göra klart allt snabbt och sen ha massa fritid. JALLA JALLA!

Puss blivande mamma :)