Jag har ju inte berättat hur det gick till när vi förlovade oss.

Hade under en tid vetat att min älskling hade hämtat ut förlovningsringarna då han tappat försäkringspaprena och hon som hittade dom ringde mig. Världens gulligaste tjej som hjälpe oss. Man  blir så glad av att se att det fortfarande finns några ärliga människor på denna jord.

Jag gick otåligt och väntade på det rätta tillfället som jag var väl medveten om skulle kunna komma vilken dag som helst. Tillslut, söndagen den 16e oktober, frågade han om jag ville med på en promenad, förstod förtfarande inget eftersom jag varit på honom lite om att han måste börja gå ut och gå med mig eftersom det är viktigt att jag rör på mig, speciellt med bebis i magen. Vi började gå ner mot sjön när han gick ner på knä och friade. Jag trodde inte att jag skulle börja gråta, tycker det är ganska klyschigt plus att jag var såpass förberedd, men nog grät jag allt! Och oj vad nervös han var stackarn. Min fina älskling som bara är min, nu och för alltid! <3

Såhär ser min fina ring ut. Guld med 16 diamanter.
Den är ganska smal, Pontus ring är lite bredare.
Jag är världens lyckligaste!