Tänkte berätta lite kort om gårdagen...

Jag började jobba kl 11 på förmiddagen och allt kändes bra. Fick stå i kök, vilket jag är ganska ovan att göra men var ändå roligt trots att det är tyngre än att arbeta i service. Efter 20 min kände jag hur jag började svettas som tusan. Fast det har jag graviditeten att tacka för. Jag blir helt andfådd och svettas av ingen anstränging alls nu för tiden. Helt plötsligt efter ca 2 timmar känner jag hur jag får som en krampaktig smärta på höger sidan fram på magen, till höger om naveln. Och den sträcker sig ända nerifrån magen och upp. Blir såklart lite smånojig då jag aldrig varit gravid innan och känner inte igen några saker alls med min kropp längre. Alla olika smärtor som kan komma då och då och vad dessa kallas osv, det är jättesvårt att veta om man aldrig varit där och inte fått den informationen heller om vad det är. Gick hur som helst på toa och upptäckte lite, jättelite blod. Känner mig helt kontsig och blir liksom stirrig. Ringer sjukvårdsupplysningen som kopplar mig vidare till en kvina med kynkompetens som ber mig ringa till Danderyd då jag är så långt gången i min graviditet (v 27). Hon tyckte hur som helst att det vore bra att åka in och kolla upp detta. Jag ringer Danderyd och hon tycker att jag ska åka till min BM (barnmorska) på MVC (mödravårdcentralen) men jag förklarar att man inte kan ringa dom på något direktnummer utan att man lämnar namn och telefonnummer så ringer dom upp efter ett par timmar. Hon hör att jag vid det laget är ganska upprörd och gråter så hon ber mig åka till dom nu på en gång istället.

-

Ringer runt till min familj och kollar om någon har möjligheten att köra mig och min syster Carro kommer nästan på en gång och hämtar mig. Ringde Pontus också innan jag ringde Danderyd så han var också på väg. När vi väl kommer dit får jag lämna urinprov sen vänta. Väntan gick enligt min mening ganska fort, sen så är hela gårdagen lite som i en dimma för mig. Efter ett tag får vi komma in i ett rum för akutpatienter och får ligga och lyssna på bebisens hjärtslag som dom sa var helt normala. Den lilla blev nog stressad för hjärtslagen pendlade på mellan 80-180 och sen simmade han eller hon iväg så det var svårt att hitta dom igen då jag var den som höll i den där lila saken som man lägger på magen för att höra hjärtljuden med.

-

Vi fick efter kanske 20 min lämna rummet och vänta på att en läkare kunde ta emot mig. Tillslut var det våran tur. Fick hoppa upp i en gynstol och hon kände och tryckte på min mage för att se om hon kunde framkalla samma smärta som jag känt på jobbet. Utan resultat. Sedan gjorde hon undersökningar för att kolla om livmoderstappen och livmodershalsen såg bra ut och var slutna osv, jag förstod inte riktigt allt trots att hon var väldigt duktig på att förklara. Var så slut i huvudet att jag inte kom ihåg allt hon sa heller. Men allt såg bra ut. Till sist fick vi göra ett ultraljud för att se den lille som nu är ganska så stor. Våran lilla fina bebis. Låg och sparkade med huvudet neråt och rumpan uppåt men helt på höger sida så min vänstra sida var ganska så tom. Hon kunde visa tårna och stannade till med den där ultraljuds saken på magen och frågade om vi visste könet. Nej sa jag och Pontus. Vill ni veta? frågade hon. Pontus kollade på mig och jag på honom och tvekade. Det var riktigt frestande men jag hade blivit såbesviken på mig själv om jag sagt ja. Pontus sa inget för jag vet redan att han vill veta, och jag sa nej. Sen fick vi gå därifrån med vetskapen att jag troligtvis haft en kraftig sammandragning och bör ta det lugnare på jobbet men att det inte var någon fara med det jag känt.

-

När vi kommer ut från mottagningen så säger min käre man: Nu vet hon OCKSÅ vad det är fast vi inte vet något!!!! Carro och jag börjar skratta. Hon säger att hon febrilt letat efter en liten snopp men inte kunde se någon, fast det kunde hon inte heller på sin lilla son Anton när dom kollade på honom på UL.

-

Kom sen hem till pappa och höll på att somna mitt i middagen, så utmattad var jag efter gårdagens mindre roliga äventyr, som dock slutade bra. Det var väl det ungefär. Så nu ska jag ta det lugnare på jobbet och jobba i någon månad till sen hoppas jag starkt på att få havandeskapspenning de resterande 2 månaderna. McDonald's är inte det ideala arbetet eller arbetsplatsen för gravida. Dock gillar jag väldigt mycket att springa i Driven. Det är roligt. Det var väl allt för idag. Ska fixa mig nu inför en ny arbetsdag.

-

Tack alla som har hjälpt mig och hörde av sig igår :)

-