jaa, ser nog ut att bli så. får väl tacka efter närmare tre år. eller ska jag säga att han stulit tre år av mitt liv, när jag istället kunnat vara ute och leva mitt liv eller hittat någon bättre?

avskyr allt just nu. mig själv framför allt. sitter med tårarna strömmandes nedför kinderna, kan inte låta bli att se den bleka och feta flickan som stirrar tillbaka med en blick full av skam, avsky och uppgivenhet. vad händer nu? vem kommer jag vara? jag är inte bra på att vara singel. jag är inte stark nog att se honom gå vidare och hitta någon annan.

klarar ändå inte av att leva som ett ständigt andrahandsval. är helt insane att han lever precis som att det bara var han som bodde här. att han var singel med baara sina egna känslor och behov att ta hänsyn till. klarar inte av det här.

en del av mig kan tyvärr inte låta bli att tänka på fjortismetoder med vassa knivar eller tabletter. mår dåligt. mår illa. är sårad. känner mig sviken. är nog ändå bara en tidsfråga. han inser inte vilka fel han gör. vill så gärna ha en ursäkt och att han vill ha mig, vill göra mig lika lycklig som jag vill göra honom.

hjälp vad ont det gör... avskyr mitt liv just nu..