McBaby

Eftersom både jag och min käre fästman jobbar på McDonald's kom jag på att vi väntar en McBaby! Åh.. När lilla MB sparkar och jag tydligt kan känna benets eller fotens kontur blir jag nästan lite tårögd. DET ÄR MIN BEBIS!!! Åh! Snälla kom ut nu! Är så ivrig över att lära känna dig! Din pappa tjatar också varje dag för nu längtar vi verkligen efter dig!

Vill inte mer

Var ute i några h idag för att uträtta ärenden på banken i samma veva som jag åkte till MVC för att förlänga min sjukskrivning. Nu när jag kom hem, för ett par timmar sen så kan jag knappt röra vänsterbenet. Hur jag än ligger eller sitter ´gör det så sjukt ont. Ska nog bara ta en alvedon och sova. Får inte ut något vettigt av att va vaken och grinig av smärtan...

Godnatt!

Bf + 3

Ingen bebis...

Har fruktansvärt ont nu!!! Skriver kanske mer sen annars ligger jag bara å försöker sova lite...

Och nej, inte ont pga värkar utan allt tryck neråt och jävla bäckenet som dödar mig! Å nån form av förvärkar som känns mycket i sidorna. Oj vad jag tycker synd om mig sj idag...

Känner mig ungefär som på bilden. En mage med ett huvud!

Mumsigt

Är rätt nöjd! Sen vettefan hur dom smakar! Är mycket för att baka men sen när dom är klara är man inte så sugen längre... Någon som vill komma på fika? ;)

Första bilden är när dom är i ugnen och andra när jag "frostat" några. Alla blev inte dekorerade, några får vara vanliga :)

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2524544/images/2012/pic_191420233.jpg" class="image">

Bak feber

Har fått som en fetisch att baka! Vill göra det varje dag helst! Så nu tänkte jag baka kladdkakemuffins med vit choklad och hallon på toppen! Hihi! Så min man får något mumsigt när han kommer hem efter ett extrapass han tog trots bristen på sömn från helgen...

Får se hur det blir nu :) ska som sagt baka och sätta på bra musik sen kanske städa! Känner mig faktiskt otroligt pigg och energisk för en gångs skull!

Bild på magen v 41!

Bf + 1

Börjar garanterat tro på en igångsättning! Jag är en tjej utan tålamod för sånt här. Trodde förut att bebisen faktiskt ville komma någon dag tidigt med tanke på alla förvärkar jag haft..

Låg och pratade med Pontus igår kväll och har svårt att förstå att det faktiskt ligger en helt färdigutvecklad bebis i magen. En liten människa. Så svårt att föreställa sig det när allt man ser är en stor mage.

Min förut ganska bra vikt har ökat med 3-4 kg på 2-3 veckor! Fast otroligt mkt av det är vatten tror jag för när jag trycker på mina smalben så blir det en tydlig grop som lååångsamt försvinner, på det sättet ser man att det är mycket vatten i kroppen. Det är också nu på sistone som jag verkligen sett hur fötter och ben blivit mycket större och så snabbt går man inte upp i vikt.

I eftermiddag kör pappa hem mig och mannen. Längtar efter min säng. Har sovit på pappas soffa hela helgen. Jättemysigt att vara här men min kropp är inte gjord för detta. Har ont lite överallt nu.

Så ikväll blir det bara mys hemma och Big Brother såklart! Vem åker???

Nu: frukost med pappa! Mmm!

BF idag

Japp, beräknat att min bebis skulle komma idag. Har den gjort det? Neeej... tror och känns som att bebis inte har bråttom ut alls. Den vill vara kvar i min mage. Jag är så extremt trött hela tiden nu. Fötterna är som fotbollar och efter att ha suttit och pratat med någon i någon timme så kan jag gå och lägga mig sen.

Det är många som ringer mig nu. Blir jätteglad att det är så många som bryr sig men jag orkar inte prata med massa folk. Jag är utmattad fysiskt och psykiskt. Jag kommer gå ut med när bebis har kommit men jag kommer inte ringa alla jag känner när vi är på väg in.

Har aldrig fött barn tidigare så jag vet inte hur jag, Pontus eller bebis kommer må efteråt så jag hoppas att man blir respekterad för detta och att folk kan ha tålamod och komma och hälsa på när vi är redo för det. Att komma in i livet som en småbarnsförälder kan vara ganska omvälvande vad jag förstått. Man ska komma in i amningen och lära känna sitt barn och ha egentid som den nyblivna familjen man faktiskt är så att hetsa med besök är nog ingen bra idé. Nu kanske jag låter elak och negativ, vill självklart ha besök men som sagt, man behöver inte komma samma dag direkt när man klippt navelsträngen för vi vet inte hur vi kommer må efter. Jag kommer trots allt precis ha gjort den största fysiska och psykiska ansträngningen jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Vill ändå säga TACK till alla som stöttat och hjälpt mig massa och alla som visar omtanke. Betyder mycket. Hoppas ni förstår att jag nu bara inte orkar alls... därför jag kanske inte svarar på sms eller i telefon. Men ni kan följa mig här iaf. Jag skriver av mig till å från då jag är ensam väldigt mkt, på egen önskan.

Less

Är ganska less nu. Det är 2 dagar kvar till bf och jag har aldrig känt mig mer otymplig och äcklig rent ut sagt. Jag vet att jag inte borde säga så men det är så jag känner. Är för trött för att svara när telefonen ringer flera gånger om dagen, har ingen ork till att duscha, ligger bara i soffan i väntan på att bebisen ska komma ut. Försöker jag göra annat än det får jag så jävla ont att jag inte kan röra benen utan att nästan gråta.

Om folk visste hur ont jag haft denna graviditet. Har haft det riktigt jobbigt. Vill inte att man ska tycka synd om mig men man kan visa lite förståelse och ha överseende.

Usch, är inte ens den glada människan jag brukar vara längre. Känner bara hur tung jag är och att sen vara ensam när Pontus jobbar eller är iväg på annat håll gör mig ännu mer fast hemma, då har jag inte hans hjälp.  Samtidigt som jag känner mig jätteensam så orkar jag inte träffa någon just nu. Förhoppningsvis är det bara två dagar kvar men som det känns nu så kommer jag vara hemma och isolerad i hundra år framåt. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är otacksam för det är jag absolut inte, orkar bara inte med något alls just nu. Vill bara sova och kolla på TV tills min skatt kommer ut.



Godnatt!

Puss

Dum resa

Åkte ju till Väsby idag. Kände redan när jag gick av bussen att jag inte borde åkt.

Ligger nu hemma i soffan och kollar på Big Brother. Kan inte ens lyfta benen utan att skrika till av smärta. Gick hem från busshållplatsen som ligger 1,2 km från oss och det tog ca 30 min. Aningen mer. Usch. Längtar tills den lille kommer så man kan ta mysiga promenader med vagnen utan att gå som ett mongo och va sängliggandes efter det...

Har dock gett upp att den ska komma innan bf. Känns så avlägset att den kommer komma inom en snar framtid. Väldigt svårt att tänka sig..

Imorgon är iaf sista BM besöket. Pontus kan inte komma för han ställer upp å jobbar extra på jobbet. Så mycket man ger...

ska sova nu. Godnatt!

Dålig uppdatering

Igår röjde vi undan en massa saker här hemma, eller snarare Pontus gjorde och jag halvlåg i soffan och gjorde ett tappert försök till att vika tvätt. På kvällen kom pappa hit på middag och sen blev det mys framför Big Brother. Ja, både jag och P är torskar för det programmet. Underhållande!

Idag har jag glott på TV. Dagen ansträngning var att laga lasagne på den överblivna köttfärsen från igår. Det är så mycket jag orkar om dagarna nu. Men tror faktiskt att jag ska åka förbi väsby imorgon, har en liten känsla av att jag kommer få ångra det kroppsmässigt då jag knappt kan resa mig nu efter att ha stått i köket i typ en timme.

Om 5 dagar är bebis beräknad. Han eller hon får gärna komma nu. Har sånna jobbiga ilningar, känns som knivhugg nästan, neråt. Förmodligen är det huvudet som sjunker längre och längre ner. Skulle vilja baka lite mer för att ha i frysen men jag orkar nog inte göra så mkt mera.

Osammanhängande inlägg. Men huvudet är lite rörigt. Fick en smärre chock igår på dagen och jag är själv så mycket just nu att jag sitter och funderar på en massa saker hela tiden. Inte hälsosamt. Längtar tills orken kommer tillbaka!

Latensfasen?

image description
Carro och Anton var här och hälsade på idag. Flera än jag som vill ha ut bebisen nu  <3

Måste slemproppen ha lostnat för att man ska vara i det som kallas latensfasen? Kan den lossna utan att man märker det?

Var på Danderyd idag för jag inte hade känt bebis som jag brukar. Blev kopplad till CTG som mätte barnets hjärtljud och mina värkar (!). Bebisen började såklart leka rövare i magen såfort vi kom dit, man känner sig då lite dum som blev orolig men dom sa hellre en gång för mycket än för lite.

Sköterskan som tog hand om oss sa efter ca 30 min "Vilka  härliga värkar du har!". Värkar? Tänkte jag. Visste att jag hade sammandragningar som visserligen kändes ganska bra men visste inte att dom klassades som värkar. Så har sedan i morse bortsätt från några timmar i eftermiddags haft ganska regelbundna svaga värkar. Googlar man på svaga värkar så står det att man är i latensfasen. Någon som vet? Kommentera gärna. Känner mig ganska vilsen då jag aldrig varit med om detta förr och är inte alltför insatt. Sitter nu och kollar smått på mina s k värkar och dom kommer med 7-10 min mellanrum. Haha, spännande! Har dock inga förhoppningar då jag haft ont till å från så länge och sen har det avtagit.

På sköterskan lät det som att hon trodde att det inte var länge kvar. Hon sa att det kunde starta för hon och en annan kunde då ta hand om mig och att jag var på rätt ställe osv. Kände sig verkligen ombrydd, om man kan säga så. Jättetrevlig personal!

Tycker detta är spännande! Men som sagt har jag inga större förhoppningar. Är trots allt 7 dagar kvar till BF och förstföderskor går oftast över tiden.

Nu ska jag kolla på film och mysa med min man och ta vara på tiden vi har kvar med bara varandra.

Puss

Skit dag

Önskar man kunde trycka ut bebisen ur magen. Är så fruktansvärt less på att vara gravid nu. Inga kläder passar, allt är så jävla jobbigt, vad man än gör hemma så blir det stökigt och det finns inte ork till något alls... blääh. Har skrikit och gråtit typ hela morgonen för allt har bara gått fel!

Vilken dag!

Först var vi på MVC idag. Näst sista inplanerade mötet där! Alla mina värden var bra och bebbens lika så. Frågade min BM om min mage var för stor då jag hört att vissa sagt att den är vääääldigt stor samtidigt som vissa sagt att den är liten jämfört med andras. Hur som helst så är den absolut inte för stor. Den är lagom! Sen får man ju tänka att jag var lite mullig innan jag blev gravid och dom kilona försvinner inte direkt i samband med att en bebis börjar växa i magen och kroppen samlar på sig vätska och massa annat! Jag tycker att det är oförskämt att kläcka ur sig sina egna åsikter om andras magar så man som gravid kan bli ganska känslig och alla blivande mammor känner oftast sig orolig över något i samband med graviditeten så att någon säger att magen är för stor eller för liten kan sätta ovälkomna griller i huvudet på de stackars galna gravida kvinnorna!



Är stolt över att säga att min viktuppgång hittills bara ligger på 8 kg! Min BM sa att det var bra jobbat, det tycker jag också!

Frågade också min BM om vad hon trodde om könet och hon trodde också på en tjej. Vi berättade att vi är ganska säkra på den saken båda två så på vägen ut från MVC så frågade Pontus om vi nu skulle börja köpa tjejkläder men vi enades logiskt nog om att inte göra det tills vi verkligen får se vad det är! Köpte dock en vit liten klänning. Så fruktansvärt söt! Är det ingen tjej i magen så får jag spara eller ge bort den helt enkelt!

Åkte sedan buss till väsby med mannen. Han skulle jobba och jag tänkte hälsa på hos pappa samt köpa present till min äldsta syster som blir 28 år imorgon! När vi ska kliva på bussen så är det nysnö på marken och snöar. Chauffören vinkar argt in mig i bussen och säger åt mig att skynda då jag kollar ner på marken snabbt för att inte halka, samt tar tag i ett handtag på bussen för att hjälpa mig själv upp på den då varenda rörelse just nu är otroligt ansträngande. Blir paff över att han hetsar då jag inte alls är särskilt långsam och säger med glimten i ögat "det är inte så lätt med en stor mage i vägen vettu!" varav han kollar argt på mig och visar att jag ska gå och sätta mig. Då ilsknar jag till. Helt oacceptabelt av honom att säga så till mig! Jag ska ha ett barn om två v och jag tvivlar på att han skulle vara lika ilsken och otrevlig mot en gamling med rullator! Fan SL! Man betalar STORA pengar om året för att åka med er, kan ni då inte se till att de anställda inte är helt tomma i huvudet?! Jag blev arg och pekade finger och gick och satte mig. Ja, jag vet att jag kan uppfattas ha lite aggressionsproblem men det där var inte OK! Spec inte när dert finns folk med handikapp, vissa mer synliga än andra...

Det är sjukt jobbigt att vara gravid nu. ALLT är hundra gånger mer ansträngande än innan. Somnar sittandes på kvällarna och känner mig helt slutkörd hela tiden. Linda sa att många bebisar föds när det är fullmåne, som det är ikväll så man kan ju hoppas!

Puss

Det är en flicka!

Allt tyder på det om man ska tro myter, formen på magen, kinesiska kalenderns uträkningar och ringtestet.

Sitter nu och är bombsäker på att det är en flicka! Vad kan man ha för namn? Jag är helt såld på vissa namn men min man har inte samma åsikt som jag. Finns så många fina namn, samtidigt som man vill att ens egna pärla ska ha ett namn som är originellt och fint. Som passar till den lille även när liten blir stor!

Kommer det ut en liten pöjk på dagen D så blir jag självklart lika glad! Könet har ingen betydelse. Det är min lilla skatt, min underbara unge som är en del av mig och en del av mannen jag älskar av hela mitt hjärta. Åh, kan den komma nu?

Nätterna blir mer och mer outhärdiga. Alla problem man får med graviditeten är inte att leka med. Och kroppen kommer aldrig bli detsamma igen. Ångrar att jag någonsin gnällt på min kropp tidigare. ALLT blir helt förvrängt, men det är värt det!

 

image description

Framtiden

Kom precis hem från Täby c. Min man var hos läkaren och bjöd mig sen på lunch. Nu har han åkt vidare till sin familj på söder och jag är hemma själv, igen. Längtar tills lillen kommer så man kan få lite sällskap här hemma :)

Satt och tänkte på hur allt kommer att bli. Hur kommer jag bli som mamma? Kommer man få mycket kritik från andra? Kommer vi få en problemfri vardag eller kommer det ständigt vara massa trubbel? Kommer det påverka min och Pontus relation att vi får barn? Många frågor men inga svar... Det får framtiden visa. Jag ser faktiskt fram emot allt som komma ska!

image description

V. 25 vs 35. Skillnad?

Förvärkar

Var med min älskling på en 40 timmars kryssning till Helsingfors. Ville handla muminkläder till min kärlek som kommer komma snart. Allt jag hittade var en pyjamas i storlek 62 som kostade 200 kr... suck. Resten var antingen jätterosa eller blå. Vill ju ha något könsneutralt! Tror dock att min lilla parvel är en liten tjej. Men vet inte säkert! Idag var jag i Väsby c och fikade med Michan och Linda. Träffade Michan på Elviss dop så bytte vi nr. Har knappt setts sen gymnasietiden! Fanns massor att prata om! Kände då när jag var där borta hur förvärkarna kom allt tätare och tätare... Åkte hem vid 18 och det bara fortsatte och blev värre här hemma. Trodde på riktigt att förlossningen var på G men nu har det avtagit. Men herregud vad ont det gjorde! Det kan ju ske när som helst nu! Längtar så mycket samtidigt som jag är nervös. Min kärleksman följde med mig en bit till bussen idag och säger plötsligt: Längtar tills bebben kommer så jag får vara hemma med dig och den i tio dagar, även om det kan bli jobbigt. Sånt värmer verkligen att höra! Åh, är så kär och glad för våran lilla blivande familj :) Nu ska jag vika tvätt :) Har lagat middag, snäckmakaroner med baconsås ist för skinksås då mannen är lite kinkig med skinka! Har också bakat en kladdkaka som jag ska äta moahaha! Man får faktiskt svulla när man är gravid. Ingen alkohol och ständig värk, ja, man får unna sig! Hoppas alla har en bra kväll :) Puss å kram

Graviditetens historia, by me

image description



Befinner mig just nu som sagt i veka 35. Hur har min graviditet sett ut hittills? Jo ni...
-
De första veckorna, när jag befann mig i vecka 2-3 kände jag att mina bröst var otroligt hårda och enorma! Dom gjorde jätteont och jag var tvungen att hålla i dom om jag skulle göra en större rörelse. Detta fick mig att göra gravtestet. Trodde inte att jag kunde bli gravid men ack vad fel jag hade. Trodde också att jag skulle vara tvärsäker på att jag ville ha barnet om jag någon gång skulle bli gravid, men jag tvekade tills vi tillsammans beslöt oss för att behålla bebisen. Vilket jag i dagens läge aldrig skulle ångra! Skrev i dessa tider in mig på MVC och fick ta massa prover som visade mig min blodgrupp samt barnets blodgrupp. Jag var extremt känslig de första månaderna och började gråta för saker som att någon drack upp det sista vattnet ur en tillbringare. Urlöjligt! Blev också helt upprörd när min BM ringde och sa att ett av testerna visar att min sköldkötel inte producerar tillräckligt med hormoner för att bebisen ska växa som den ska. Fick då börja ta extra hormoner och redan jättetidigt fick jag massa bristningar, jag hävdar bestämt att dessa tabletter har påverkat det.
-
De första veckorna mådde jag extremt dåligt. Hade kramper i magen och spydde väldigt ofta. Att sova var inga problem alls. Kunde sova upp till 16 timmar på lediga dygn! Tröttheten hade ingen gräns! Detta höll i sig i ca 3-4 månader in i graviditeten. De första månaderna fick alla nära och kära reda påden ganska otippade nyheten. Kommer aldrig glömma hur paffa dom på jobbet blev och hur glada våra familjer blev. Nästan alla mina vänner blev glada för min skull också. Vid det här tidpunkten hängde jag med på det mesta förutom krogen. Graviditeten syndes inte alls och jag höll i gång för fulla muggar.
-
Runt mitten av graviditeten började jag få ont i bäckenbotten. Detta är inte alls så konstigt, kan drabba vem som helst, smal, tjock, gammal, ung osv... Tror att mycket av smärtan kom från mitt jobb som inte är den bästa arbetsplatsen då man måste springa 8 h om dagen och stressa med massa tunga lyft. Var hela tiden nojig för att jobbet skulle påverka bebisen på något sätt och en dag fick jag en liten blödning och fick åka in till Danderyd för en koll. Det var tack och lov ingen fara men jag var helt upp och ner efter den dagen.
-
Smärtan från jobbet blev allt mer intensiv men annars mådde jag relativt bra. Bäckenbotten blev aldrig bättre utan bara sämre och sämre och jag har haft MÅNGA kvällar/nätter med massa sömnbrist och gråtit oftare än vad jag trodde att man gjorde under en graviditet. Har flera gånger tänkt att jag aldrig vill vara gravid igen om det ska innevbära att leva med att ha så ont som jag haft/har. Sen sparkar den lille eller kanske får hicka och jag blir  helt till mig och längtar mer än allt annat efter att få träffa pyret.
-
I början på dec var arbetet outhärdigt och jag hoppades på heltidssjukskrivning men blev sjukskriven 50% i en månad. Det gick väl sådär. Sista 2-3 timmarna av mina 4 timmarspass fick jag så ont att jag vid et tillfälle skrek till ganska ordentligt. Kunde knappt ta mig hem och kunde definitivt inte göra något annat än att jobba. Var helt slut efter varje arbetspass och fick i mig en och annan Alvedon. Trots att jag gärna undviker värktabletter, speciellt med bebis i magen. Gick efter en månad tillbaka till läkaren och fick för en och en halv vecka sedan heltidssjukskrivning. Den blev godkänd av försäkringskassan idag. Är jätteglad för det. Trots mina pass på vattengympan, mina övningar från sjukgymnasterna, varm vetekudde och stödband för bäckenet, har jag bara fått ondare och kan nu försöka göra i ordning allt inför den lilles ankomst. Det går inte snabbt. Orkar inte göra mycket men det är ändå mer än vad jag orkade när jag jobbade.
-
Det  här har varit en lååååång resa. Det blir tyngre och tyngre varje dag. När någon frågar hur jag mår svarar jag av reflex "bra" trots att jag egentligen inte alls mår alltför bra i kroppen. Men man orkar inte heller dra igång värsta berättelsen om hur ont jag har när någon frågar frågan för att vara artig. Jag är glad att graviditeten snart är över. Längtar samtidigt som jag är livrädd. Dessa månader har gått att kriga sig igenom tack vare familj som ställt upp och skjutsat mig överallt och hjälpt till med att köpa/ge saker till oss som behövs, Pontus som varit mer än underbar mot mig och mina vänner som skämt bort mig med myskvällar, även om dom inte varit många så har vi setts mer än innan. Alla vänner har inte stannat kvar, det är nog något som jag visste skulle ske, dock blev jag lite paff över att vissa som jag trodde skulle finnas vid min sida och stötta mig, försvann. Medan t ex Sana som är rädd för barn har varit helt underbar och hon och Maxine har stått ut med mitt gravidprat och varit nästan lika entusiastiska som jag över allt. Min BM är också en toppen människa. Under hela graviditeten har hon hållt stenkoll på mig och gett mig massa nya chanser att gå på möten som jag missat då hjärnan inte alltid hänger med.
-
Har haft mina perioder då jag gråtit för absolut inget och andra perioder då jag blivit riktigt aggressiv och sagt det jag tyckt utan att riktigt tänka.
-
Min fina fina pojkvän har under denna tid friat till mig och vi har idag varit förlovade i tre månader. Jag har aldrig varit mer lycklig över att ha honom i mitt liv. Hans fina familj är också en stor bonus. Min blivande svärmor har varit jätteglad över att få bli farmor och deras familj har hjälpt oss med massa saker denna tid.
-
Fick höra från Linda att man inte ska vara rädd att be om hjälp eller tacka nej till hjälp för man ÄR trött och orkar kanske inte alltid göra allt själv. Har insett det nu... Allt är jobbigt som tusan och tar mer tid än man någonsin skulle kunna tro. Ändå är allt detta helt underbart <3

Tjej eller kille?

Är den lille filuren i min mage en tjej eller en kille? Här kommer dom som har gissat samt dom som är BOMBSÄKRA på att deras gissning är rätt! Frågan är vad det är för kön :) Det får vi veta om 1,5 månad! Får jag fler gissningar så uppdaterar jag inlägget :)



Kille

Maxine - övertygad
Sana - finns inga alternativ
Catrin - säker som tusan
Emelie H
Kicki
Therese B
Lorin


Tjej

Pappa
Mamma
Carolin
Pontus
Jag själv
Elin Lonnfors
Beatrice
Josefine R
Matilda L
Jennie
Linda

Ganska jämnt! De som tror att det blir en liten pojke är 7 st samt de som tror att det är en liten tös är 11 st. Börjar längta mer och mer. Är så nyfiken på vad det är för någon som gömmer sig i min mage :)

Ska sova nu. Skriver mer imorgon :) Då kan jag säga allt om dagen idag :) Har åkt massa, vilket resulterat i en strejkande rygg. Kan inte ens ligga ner utan att det gör ont...

Dagens gravidhjärna!

Det var länge sen va? Hihi! Men nu har jag gjort bort mig igen!!!

Gick ju som sagt och tränade vattengympa med Elin och min pappa sa att han kanske kunde hämta upp mig på vägen hem, då hans jobb varit ute på roligheter så om han var på väg hem när jag var klar så kunde han hämta upp mig eftersom jag ska sova hos honom inatt.

Hur som helst, hade knappt några batterier på min nya Iphone så stängde av den innan vi gick in då det inte finns någon mottagning på Medley och det drar massa batterier när mobilen söker efter mottagning. Sagt och gjort, den var avstängd under  hela träningen. När vi är klara sätter jag på min telefon och inser med PANIK att jag inte kan min nya PIN kod då den ligger hemma i soffan och smart som jag är har jag inte bytt till min personliga kod än. Bittert!!! Pontus skulle också ringa mig på sin rast då han ska till pappa sen när han slutat så vi sover här tillsammans. Men ringde honom från pappa nyss och fick tag på honom precis innan han skulle in från sin rast, TUR! Han sa att jag var klantigast i världen men jag avfärdade det med att säga att jag ändå var en söt liten kattunge :D Haha! Sån är jag!

Och nej Rebecca, jag har inte gått upp så mycker ;) Haha! Tänkte skriva när jag går in i v 30, på söndag, hur mycket jag gått upp! :) Och lägga upp kort på magen också :)

Puss

Pojke eller flicka?

Magens form
Pojke: Toppig, utåtstående mage som inte syns bakifrån. X
Flicka: Utbredd mage som sätter sig även på sidorna.

Pigmentrand på magen
Pojke: Lång & tydlig rand. 
Flicka: Ingen rand. X

Babyns hjärtfrekvens

Pojke: Hjärtfrekvens under 140 slag/min. ?
Flicka: Hjärtfrekvens över 140 slag/min. ?

Mammans skönhet under graviditeten

Pojke: Bibehållen skönhet. ?
Flicka: Flickan tar sin mammas skönhet under graviditeten. ?

Halsbränna

Pojke: Mycket. 
Flicka: Lite eller ingen. X

Babyn hickar
Pojke: Lite eller inte. 
Flicka: Mycket. X Den lille hickar mer och mer. Känner varje dag nu!

Babyn sparkar
Pojke: Mycket. 
Flicka: Lite mindre. X Är ganska livligt ibland men inte jätteofta.

Var i magen babyn ligger

Pojke: Babyn ligger högt. X Trycker på mina revben och lungor, ajaj!
Flicka: Babyn ligger lågt. 

Blödande tandkött
Pojke: Mindre blödande. 
Flicka: Mycket blödande. X Vid varje tandborstning.
 
Utåtputande navel
Pojke: Senare under graviditeten. X Börjar puta lite snart tror jag, gör ganska ont.
Flicka: Tidigt i graviditeten. 

Babyn sparkar på
Pojke: Höger sida. X Mest på höger sida men också på vänster!
Flicka: Vänster sida. X

Mammans illamående
Pojke: Inte alls eller lite. X Nu inget alls.
Flicka: Mycket. X I början mycket.

Håret på mammans ben

Pojke: Snabbt växande. 
Flicka: Normalt växande. X

Mamman är sugen på
Pojke: Choklad & Lakrits. X
Flicka: Frukt & Syrligt. X

Slutresultat
Pojke: 6 st
Flicka: 9 st

Detta är tydligen gamla sägen så får se om något stämmer in! Ser ut som en shemale! Haha! Eller mest en tjej kanske, tycker dock att det mesta där uppe kan variera rätt mycket! Men nog är jag nyfiken på den lille i min mage! Flera jag känner har drömt att det är en tjej OCH att jag kan plocka ut bebisen och stoppa in den igen, freaky! Men mamma, Catrin och Bea har drömt detta... Vore kul att veta vad alla tror att det blir, se hur många som tror tjej och hur många som tror kille och vad det faktiskt blir!!

Puss
Tidigare inlägg Nyare inlägg