Hemma från jobbet. Ska hoppa ner i ett varmt bad med iskall julmust och förhoppningsvis bli av med lite smärta. Sen ska jag och älskling laga tacos och ha mysigt! :) Här är ett kort på mig idag, jag insåg plötsligt att jag blivit STOR! Bebibsmage tihi

Puss

ÅhhhHHHHhH! Jag blir helt tokig på mig själv. Känner inte igen mig! Jag och Pontus lagade nyss köttbullar och mackaroner och så säger han: Jag tar chilisås istället för ketchup, för ketchupen är slut. Jag blir skitarg och vill inte äta och börjar gråta för vi inte har någon ketchup... SERISÖST! Inser nu efteråt hur töntigt det är, men det känns som att jag är sur över inget HELA tiden. Speciellt eftersom jag alltid är så glad på jobbet, då finns det liksom ingen glädje kvar tills jag kommer hem! :( Är ett under att jag lyckas vara så jäkla glad på jobbet jämt. Sitter också och gnäller över alla som säger: Njuuuuut av att vara gravid. URSÄKTA!? NJUT av foglossning, humörsvängningar, inte kunna andas ordentligt  för bebisen trycker på lungorna, inte kunna börja sig ner för det är sjukt jobbigt, inte få plats i sina kläder, inte kunna ta ett glas till maten, inte kunna göra allt man vill osv. Det enda som är mysigt eller positivt med graviditeten är hur mysigt det är när bebisen sparkar, att jag kommer kunna sova utan att en bebis väcker mig om nätterna och sist men inte minst att graviditeten bidrar till att jag får träffa och bli mamma över det finaste som kommer finnas i mitt liv :)

Tycker bara så synd om Pontus som måste dras med mitt jäkla humör jämt... Får så dåligt samvete när jag har fått ett utbrott. Min man <3

Bild från www.google.se

Alltid lika roligt att vakna av halsbränna :( Eller det är iof första gången jag vaknat av det. Jättejobbigt och nu kan jag inte somna om. Blir till att köpa något på Apoteket så man iaf kan somna om i fortsättningen. Ajajaj!

Så, vad händer 4 på natten? Det är 1a december idag. Första luckan på julkalendern! Första avsnittet på tv! Undra om man ska orka upp och kolla på det, som tradition från när man var liten. Eller kanske bara mysa med mannen som för en gångs skull sover med mig.

Ska somna om igen, eller försöka, så jag orkar arbeta imorgon.

Juste! Igår hade jag nästan inte alls ont varken på jobbet eller efter jobbet, trots att jag stod i 2an där jag brukar få ondast.

Ville bara säga det ;)

Godnatt!

Puss

Jag har nu fyllt i min ansökan om havandeskapspenning tillsammans med min chef. Jag hoppas att den blir godkänd av försäkringskassan för jag kommer inte orka de sista 2 månaderna. Måste också ringa och prata med försäkringskassan då jag studerade en månad. Snart blir jag mamma! Haha, fick en sådan AHA upplevelse om det i måndags när jag var med Carro. Jag ska ju ha barn snart!!!! Känns så overkligt men bra.

Har blivit mycket mer ettrig sen jag fick diagnosen gravid ;) Säger det jag känner, min första tanke, alltid utan att tänka först. Det är inte alltid det smartaste men oj vad skönt det är att inte alltid vara den som håller med och går saker som jag egentligen inte ens vill. Jag känner att min ryggrad har vuxit fram ;) Jag gillar inte att bli körd med, varken från arbetet eller vänner eller familj. Jag bestämmer själv vad jag vill och säger när saker är fel.

Som den dagen jag i princip bad en gäst dra åt helvette. Åh nej, så kan man inte göra, tänker ni säkert nu men JOHO jag gjorde det och är stolt över det! Såhär var situationen:

Jag stod i 2an (där vi i McDriven tar beställningen och tar betalt) och har en bil som beställer i örat medan bilen som står i luckan ska betala. Jag hör något lite svagt hur killen i bilen säger något om två stora airbags, tänker; åhh nej! Bäst för honom att han inte pratar om mig, men var inte helt hundra på att han pratade om mig då jag hade en bil som beställde i headsetet. Hur som helst, jag ignorerade och lät det passera. Men när bilen i örat beställt klart så ägnade jag min uppmärksamhet åt bilen som skulle betala och han s Säger: det är stora bröst du har där. Så ler han sliskigt..
Jag: VADFAN SÄGER DU?!?!?
Han: Det är ett bra arv du har att du har så stora bröst..
Jag: JAG ÄR GRAVID!!!
Han: Grattis :) Dom är fina.
Jag: MAN SÄGER FAN INTE SÅ!
Han: Försöker bara va social..
Jag: Då undrar jag vadfan du fått för uppfostran! SKA DU HA NÅGON JÄVLA MAT ELLER?
Han: jaaa...
Jag: JAA SKÄRP DIG DÅ!
Han: ville bara va snäll!
Jag: Dra åt helvete!!! STICK NUUUUUUUUUU!!!!

Han bara gapar och åker.. Gissa om adrenalinet pumpade efter det... fyfan! Man säger inte så. Man kommenterar inte någon annans privata områden och man säger inte att någon annan är ful eller tjock eller anorektisk eller dylik. Vill man säga något så ger man en uppriktigt komplimang att man är söt eller vacker eller så... igen annat!! Så, ingen mer skit, tack!

Måste ju lägga in ett kort på magen nu när jag går in i v 28 :) Haha, Catrin kommer komma hem från jobbet och hitta massa nya kort på sin dator. Tihi.. Men hon älskar mig ändå för hon måste!

Sov som en stock. Kändes som jag skulle kunna sova i 24 timmar till när jag vaknade av alarmet kl 8.

Varit mycket idag. fick åka från jobbet till Danderyd, dock var allt bra. Men är helt slut i huvudet. Känns som jag varit vaken i 3 dygn ungefär. Helt död... Skriver mer imorgon. Då är det nog en bättre dag med nyare tag :)

Juste, glömde ett förslag som Christoffer på mitt jobb sa till mig idag. Han såg mig i mina vanliga kläder och då syns bullen ganska bra om man jämför hur det ser ut med jobbskjortan, ser bara ut som jag har en stor ölkagge i jobbkläderna. Han sa iaf att jag varje vecka borde mäta runt magen och se hur många cm i veckan magen växer i omkrets. Det ska jag göra. Börjar troligtvis på söndag när jag går in i vecka 28. Nu är det bara 12 kvar. Kommer ihåg de första tolv veckorna av graviditeten när jag bara gick runt och trodde att minsta lilla magsmärta var missfall. Men min bebbe ville komma till världen så den är kvar och jag är överlycklig.

Puss

Vaknade i morse aningen försent för att hinna till jobbet och måste ha missat en buss för den kom inte som den skulle och jag blev tvungen att ta en taxi till jobbet. Kom 20 min sent men jobbade över 1,5 h så det jämnade ut sig. Kände mig helt slut i huvudet, hade knappt någon röst och var inte helt kry till en början men efter lite mat i magen och en stor kaffe blev jag mitt vanliga sprudlande jag igen, speciellt som jag är på jobbet.

Kände efter att ha jobbat i nästan 10,5 h att kroppen är mörbultad och jag börjar gå som en gammal tant. Foglossningen gör sin rätt och jag börjar känna mig allmänt irriterad och grinig istället för att vara glad. Känner att en förkylning börjar smyga sig på mig plus att det har varit helt mörkt ute hela dagen.

Nu sitter jag hemma, ensam och tycker synd om mig själv för jag har ont, trött, halvt sjuk och ensam. Humöret är just nu inte att leka med. Uppe ena stunden och nästa känns allt förjävligt. Är det bara hormoner? Jag hoppas verkligen det.

Alla frågar mig en massa om graviditeten, om det ska bli roligt, om det är en tjej eller kille, om jag känner sparkar, när den är beräknad, om jag längtar, vilken vecka/månad jag är i osv. Jag har alltid svarat att jag tycker det ska bli jätteroligt men jag kan inte låta bli att känna, speciellt när jag är själv, att jag är livrädd. Jag längtar jättemycket men hur kommer det bli med vårat förhållande? Påverkar det mycket att få barn? Kommer jag bli en bra mamma? Dom dagar man har en dålig dag, vad gör man då? Självklart längtar jag galet mycket men jag är rädd. Kanske måste jag och Pontus se till att alltid ha tid för varandra också och alltid prata om allt vi tänker på. Kommunicera och respektera varandra och stötta varandra. Det lär ju vara kärnstenarna i ett lyckat förhållande med ett litet barn som tar mycket tid och energi. Säger inte att det är negativt, för det tycker jag inte. Längtar efter den lilla. Vill mysa massor med den, gå upp mitt i natten och hålla om henne eller honom, ta hand om honom/henne hela tiden och älska den lilla som man aldrig älskat någon annan. Så vad är jag rädd för? Jag kanske bara är rädd för förändringar. Detta är ju något som jag aldrig upplevt förut. Något helt underbart, stort och skrämmande.



Känner mig helt schizofren. Eller kanske snarare väldigt känslosam...

Är för trött för detta. Ska kolla på en film och tänka på något annat än att tycka synd om mig själv.

Mer uppdatering imorgon. Ska vara på MVC kl 8-9 sen åka direkt till jobbet för att jobba hela dagen. Sen kanske jag åker till pappa och sover. Är inget fan av att sova själv hemma.

Puss..

Är inte hundra på hur allt känns eller ska kännas och vad allt heter när man är gravid. Känner av att min mage känns konstig och spänd, sammandragningar? Bebisen lever loppan i magen just nu iaf, kanske för jag nyss ätit och då får massa näring och energi?

Spännande :)

Puss

Nämnde nyss för Pontus några fler besvär som jag troligtvis kommer få innan våran lilla bebbe är född och får som svar: men det är det värt. Ja, vad vet han om det? ;) Klart det är värt det men samtidigt förstår han nog inte riktigt hur jobbigt allt känns när man är van att leva hyfsat problemfritt. Det känns som att jag har haft ungefär alla dåliga besvär man kan ha i samband med graviditeten. Ska skriva en lista på allt man kan ha och vad jag har och inte har. Tänkte idag att jag är glad som inte har halsbränna än eftersom det kan bli riktigt jobbigt, och självklart får jag litegrann nu på kvällen. Så typiskt.



Vårat barn kommer vara värt allt. Känner att jag börjar få lite panik med allt som behövs inhandlas. Har ju börjat jobba nu och försöker jobba så mycket jag kan innan jag inte kan arbeta mer då pengar är en faktor som vi aldrig kommer ha för mycket av.

Känner att det blev mycket gnäll nu men var ska jag skriva av mig om inte här? ;) Tror inte Pontus är överlycklig över att höra om alla mina promleb dag ut och dag in. (Han ska bara vänta tills hemorojderna kommer, haha!) Hoppas vid gud att jag slipper sådana :(

Ps, bebben har varit otroligt lugn idag. Knappt känt lillen alls. Men ska inte oroa mig, har ändå känt lite rörelser men inte mycket. Roligt att jag känner mig In The Middle mellan en ung tjej och en mamma :)

Puss

Nu har vi beställt vagnen och betalat nästan hela vagnen, tack snälla Björn för all hjälp :) Det blev den Pontus ville ha. Jag kände att jag tjatar på att han ska bli mer delaktig men för att han ska bli det så måste han ju få vara med och göra sin röst hörd. Vagnen är jättefin,  svart med gröna detaljer, då jag tycker att grönt passar till både tjejer och killar eftersom vi inte vet könet.

Glömde ju skriva att igår var första gången som Pontus kände bebisens sparkar. Ganska roligt. Han har känt något förut, som känts som min eller bebisens puls i magen men ingen direkt spark. Jättemysigt när han ligger och känner på magen :) Tänk att det kommer komma ut en lite plutt som bara är våran :) En blandning mellan honom och mig. Underbara bebis.

Imorgon har vi varit förlovade i en månad. En månad sen han gick ner på knä och friade. Min kärlek.