Mitt perspektiv av ordet effektiv
Länge sen magen var såhär liten, dock tyckte jag att den var stor där!!
Idag vaknade jag vid 11 och sen gick jag upp och väntade på att Linda och Elvis skulle komma hit.
Vi lagade lunch och pratade en massa :) Kom fram till att det är underligt hur alla i ens omgivning kan bli så uppstressade över en förlossning medan kvinnan som ska föda är lugn, om inte annat måste lugna ner sig för att lugna ner alla andra! Men HALLÅ! Det är inte era kroppar som ska trycka ut ett barn!
Vid halv 6 blev jag ensam hemma igen och bosatte mig i soffan med middag, bestående av rester från gårdagen sallad och en varm smörgås. Där har jag suttit fram till nyss och tyckt synd om mig själv då mina förvärkar blir mer intensiva för varje dag.
Innan jag gick och la mig i sängen gjorde jag ett tappert försök att röja lite på vardagsrumsbordet, det gick ju sådär. Men har iaf fyllt i 2 olika papper idag som ska skickas in imorgon och plockat ur och i diskmaskinen. Mer än så klarar jag inte. Nu har jag tack vare det förbannat ont och vet inte vad jag ska göra mer än att lägga mig i sängen och hoppas på att sova tills Pontus kommer från jobbet hem till mig. Dessa kvällar önskar jag verkligen inte att förlossningen ska sätta igång. Jag vill verkligen inte vara ensam när det sker...
Godnatt!
Puss