Hade en jävla skit morgon. Skrek, grät och bannade graviditeten så det stod härliga till. Man är tung, näst intill handikappad och helt otymplig! Jag har världens underbaraste kille som försöker hjälpa mig så gott det går trots att nästan inget hjälper.

Världens finaste vänner som erbjuder hjälp, eller som Sana och Maxine som kommer hit och lagar mat till mig och hjälper till med städning.

Hjälpa mig att städa och stötta är min lillasyster också en pärla på! Alla mina systrar har hjälpt mig och erbjudit massa hjälp! Jag är så tacksam! Och min pappa och äldsta syster som skjutsar mig hit och dit och hjälper mig att köra hem saker. Vet inte hur vi skulle haft det utan all denna hjälp!

Idag åkte pappa och jag och handlade på ADIDAS outlet i Hammarbyhöjden. Fick med mig ett par utomhus skor, ett par inneskor som jag kan ha när jag kan börja träna igen och ett par mjukisbyxor som jag kommer bo i nu innan och efter förlossningen. Efter det åkte vi och hämtade ut vagnen som nu står i hallen. Jättefin och en av dom bästa vagnarna om jag har förstått det hela rätt. Underbart! Känns som man kan börja slappna av.

Har sagt ifrån om att åka iväg en massa nu. Har fullt upp denna helg och på tisdag ska jag hem till Sofia och fixa fransarna men efter det får folk komma hem till mig om dom vill ses. Jag orkar inte flänga och fara längre. Varenda steg är smärtsamt och att sitta på en skumpig buss där man inte ens är garanterad en plats orkar jag inte längre, det får räcka nu. Men vore kul med besök här, även fast jag bor i världens ände i jämförelse till alla nära och kära.

Ska sova och vänta in mannen nu. Somnade vid 22 tiden, för tredje natten i rad, sittandes i sängen. Hur trött är man inte då?

Godnatt alla!

Puss