Japp, beräknat att min bebis skulle komma idag. Har den gjort det? Neeej... tror och känns som att bebis inte har bråttom ut alls. Den vill vara kvar i min mage. Jag är så extremt trött hela tiden nu. Fötterna är som fotbollar och efter att ha suttit och pratat med någon i någon timme så kan jag gå och lägga mig sen.

Det är många som ringer mig nu. Blir jätteglad att det är så många som bryr sig men jag orkar inte prata med massa folk. Jag är utmattad fysiskt och psykiskt. Jag kommer gå ut med när bebis har kommit men jag kommer inte ringa alla jag känner när vi är på väg in.

Har aldrig fött barn tidigare så jag vet inte hur jag, Pontus eller bebis kommer må efteråt så jag hoppas att man blir respekterad för detta och att folk kan ha tålamod och komma och hälsa på när vi är redo för det. Att komma in i livet som en småbarnsförälder kan vara ganska omvälvande vad jag förstått. Man ska komma in i amningen och lära känna sitt barn och ha egentid som den nyblivna familjen man faktiskt är så att hetsa med besök är nog ingen bra idé. Nu kanske jag låter elak och negativ, vill självklart ha besök men som sagt, man behöver inte komma samma dag direkt när man klippt navelsträngen för vi vet inte hur vi kommer må efter. Jag kommer trots allt precis ha gjort den största fysiska och psykiska ansträngningen jag någonsin gjort i hela mitt liv.

Vill ändå säga TACK till alla som stöttat och hjälpt mig massa och alla som visar omtanke. Betyder mycket. Hoppas ni förstår att jag nu bara inte orkar alls... därför jag kanske inte svarar på sms eller i telefon. Men ni kan följa mig här iaf. Jag skriver av mig till å från då jag är ensam väldigt mkt, på egen önskan.