Slog mig nyss att lite av syftet (förutom att blogga om min graviditet) med att jag började blogga igen var för jag alltid råkar ut för/sätter mig själv i lustiga situationer. Så här är en sak till. Står visserligen på fb också...


Va ute å gick i söndags på morgonen. Vädret var strålande, folk som va ute var trevliga, Theo sov i vagnen och jag hade på bra musik i lurarna. Mitt humör kunde inte varit bättre. (sprang till och med en truddilutt för jag va så hög på livet) men då händer det plötsligt! En tant på cykel stannar till bredvid mig och säger något. "förlåt, vad sa du?" säger jag med världens leende och tar ur musiken ur ena örat. "Jo, jag sa, DU SKA GÅ PÅ VÄNSTER SIDA AV GÅNGVÄGEN!" fräser hon. Blir helt blankt i mitt huvud, jag tar upp händerna och viftar på dom som att någon riktar en pistol på mig och fräser tillbaka "ooooohhh världen går under!!!" och fortsätter gå. Ser hur hon som då börjat cykla vidare, tvärnitar och gör en ansats att vända om cykeln för att åka efter mig men orkade inte.

Seriöst? Dessa människor? Helt onödig kommentar! Kanske hon kunde sagt nått positivt när jag va ute och gick med en tung barnvagn i sånt tempo så jag var helg genomblöt av svett? Men nej nej. Hon va bitter på livet och ville inte att någon annan skulle få ha en trevlig söndagsmorgon. Kärring!